Tupolev Tu-110
| Tupolev Tu-110 | |
 Tupolev Tu-110 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Passagerarflygplan |
| Besättning | 5 |
| Första flygning | 11 mars 1957 |
| Ursprung |  Sovjetunionen |
| Tillverkare | Tupolev |
| Antal tillverkade | 4 |
| Data | |
| Längd | 38,30 meter |
| Spännvidd | 37,50 meter |
| Vingyta | 182,00 m² |
| Tomvikt | 44 250 kg |
| Max. startvikt | 79 300 kg |
| Motor(er) | 4 × Lyulka AL-7 |
| Motoreffekt | 4 × 64 kN |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 1 000 km/h |
| Räckvidd med max. bränsle | 3 450 km |
| Max. flyghöjd | 12 000 meter |
| Lastförmåga | |
| Kapacitet | 100 passagerare |
Tupolev Tu-110 var Sovjetunionens andra jetflygplan som var framtaget för civil passagerartrafik.
Planet var avsett som en mindre variant av den första jetdrivna Tupolev Tu-104 som med sina två motorer inte kunde exporteras i någon större utsträckning p.g.a. restriktioner i hur man fick flyga med endast två motorer (se ETOPS).
Tu-110 utrustades med fyra motorer för att kunna exporteras till länder som flög långa sträckor över vatten eller andra områden utan landningsmöjligheter. 4-motoriga jetflygplan var vanliga i jetålderns barndom se även Boeing 707, DC-8, Convair 880 och De Havilland Comet.
Tu-110 kom aldrig i serieproduktion utan endast fyra prototyper tillverkades. De kom att användas i forskningssyfte.
Flygplanet flög första gången 1957 för att senare bli bortvalt, och istället valde man att satsa på det senare tvåmotoriga Tupolev Tu-124. Precis som övriga Tupolev jetplan under denna tidsepok var den utrustad med bromsskärmar eftersom man inte kunde bromsa med motorerna.
| |||||||||||||||||||||||
