Kernit

Kernit
Kernit
Strunz klassificering	06.DB.05
Kemisk formel	Na₂B₄O₆(OH)₂•3(H₂O)
Färg	Färglös, vit
Kristallstruktur	Monoklina
Tvillingbildning	[011]
Spaltning	Perfekt på [100] och [001], god på [201]
Brott	Splittrat
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	2,5–3
Glans	Glasglans till pärlskimrande
Ljusbrytning	n_α=1,454, n_β= =1,472, n_γ= =1,488
Dubbelbrytning	δ=0,0340
Optisk karaktär	Tvåaxlat negativ
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	1,92
Radioaktivitet	ej radioaktivt
Löslighet	lösligt i kallt vatten
Övrigt	fluorescerande, icke-magnetiskt
Referenser	^[1]

Kernit är ett hydratiserat natriumborat-hydroxidmineral med formeln Na₂B₄O₆(OH)₂•3H₂O. Tidigare skrevs formeln Na₂B₄O₇•4H₂O, vilket inte återspeglar den komplexa molekylstrukturen lika bra. Det upptäcktes 1926 i östra Kern County i södra Kalifornien vid boraxgruvan i Bor i västra Mojaveöknen.

Egenskaper

Kernit är ett färglöst till vitt mineral, vanligen i form av prismatiska till nålformiga kristaller eller granulerad massa. Det är relativt mjukt och lösligt i kallt vatten. Kernit omvandlas till tincalsonit Na₂B₄O₅(OH)₄•3H₂O när det dehydratiserar (förlorar kristallvatten).

Vid upphettning till över 100 °C genomgår kernit en irreversibel förändring till metakernit med formeln Na₂B₄O₇•5H₂O.

Förekomst

Kern County-gruvan var den enda kända fyndigheten för mineralet under en tidsperiod. På senare tid har kernit också påträffats i Argentina och Turkiet.

Den största dokumenterade, enskilda kristallen av kernit mätte 2,44 x 0,9 x 0,9 m³ och vägde ca 3,8 ton.