Carl Friedrich Weitzmann

Carl Friedrich Weitzmann, född 10 augusti 1808 i Berlin, död där 7 november 1880, var en tysk musiker.

Weitzmann, som var lärjunge till bland andra Ludwig Spohr och Moritz Hauptmann, blev körledare i Riga och Reval, sedermera (1836) violinist i hovkapellet och kyrkomusikdirektor i Sankt Petersburg. Han studerade 1846 i London och Paris samt bosatte sig 1847 i Berlin och arbetade där som lärare och skriftställare. Weitzmann blev mindre berömd för sina kompositioner (operor, sånger, gåtkanon, preludier och andra pianostycken) än för sina skrifter.

Bibliografi

  • Der übermässige Dreiklang (1853)
  • Geschichte des Septimenackords (1854)
  • Harmoniesystem (1860, prisbelönt)
  • Geschichte des Klavierspiels und der Klavierlitteratur (1863; andra upplagan 1879)

Källor

Externa länkar

Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 71690682 • LCCN: no94042809 • ISNI: 0000 0000 8151 9605 • GND: 119189275 • SUDOC: 20277449X • BNF: cb151070101 (data) • MusicBrainz: 5f7cc761-de88-4b8a-9b24-a972d86e182e • NKC: kup20030000110701 • BNE: XX1158556